En väggklocka av tolv siffercirklar

Urtavlan är en enda del. Tolv cirklar hänger som pärlor på ett band runt en vågig mittyta, och i varje cirkel står en utskuren siffra. Eftersom siffrorna är riktiga urtag finns här ingen färg och inget tryck som kan flagna: det man ser är alltid det som finns bakom klockan — den ljusa studiobakgrunden på de här bilderna, väggens färg sedan.

Två detaljer är det som gör siffrorna möjliga. Nollan i tian, sexan, åttan och nian har slutna innerformer — de skulle falla ur som lösa brickor. De hänger därför på smala bryggor, precis som i en schablon. Och typsnittet är valt så att bryggorna inte läses som ett misstag, utan som ett streck till i siffrans bild.

Allt annat är hyllvara. I mitten sitter ett hål för ett vanligt kvartsurverk; visarna köps till och trycks på. På de här bilderna sitter tre olika uppsättningar i samma skiva — grön, röd och guld. Samma urtavla verkar alltså på tre sätt, och det är just tjusningen med en skuren del: allt som kommer efteråt förblir utbytbart.