Konstruera lådor av plana skivor

En rätblocksformad låda har sex ytor men sällan sex olika delar: botten och lock är oftast lika, de två sidorna likaså, och bara fram- och baksida skiljer sig genom sina urtag. Sex ytor blir alltså tre eller fyra ritningar — det är första steget, och det sparar mer tid än någon optimering därefter.

Alla delar ligger platt på samma skiva. Det som står upprätt i den färdiga lådan är vid ritandet en yta bredvid en annan. Den översättningen mellan det tredimensionella föremålet och den plana ritningen är det egentliga konstruktionssteget.

Inner- eller yttermått — bestäm det först

Innan du skriver in något mått: står innermåttet fast eller yttermåttet? Båda samtidigt går inte. Ska ett kretskort, en display eller ett nätaggregat få plats inuti, är innermåttet givet och yttermåttet följer. Ska lådan passa i ett rack eller på en befintlig yta är det tvärtom.

Det vanligaste konstruktionsfelet är att byta tankesätt mitt i ritningen. Då fattas exakt en materialtjocklek på slutet — med 3 mm akryl kläms kortet, med 5 mm får det inte plats alls.

Fingerskarv: förbandet som riktar upp sig självt

Det vanligaste hörnförbandet för skivlådor är fingerskarven: växelvis tappar och urtag längs kanten som griper i varandra. Den har tre fördelar — den riktar upp delarna av sig själv vid monteringen, den ökar limytan avsevärt, och den håller redan utan lim.

Som fingerbredd har två till tre gånger materialtjockleken visat sig fungera: vid 3 mm alltså ungefär 6 till 9 mm. Smalare fingrar ser finare ut men bryts lättare loss, särskilt i spröd akryl. Viktigt är dessutom att varje kant börjar och slutar med en tapp — annars står en tunn materialtunga i hörnet som bryts av vid första hopsättningen.

Fingerdjupet motsvarar alltid exakt motsatta väggens materialtjocklek. Är det mindre ligger tappen inte i liv; är det större sticker den ut och måste efterbearbetas.

Materialtjockleken är inte så exakt som den låter

Här lurar felet som sätter den renaste måttkedja ur spel: « 3 mm akryl » betyder inte att skivan är 3,00 mm tjock. Gjuten akryl tillverkas med avsevärd tjockleks­tolerans — tillåtet är ± (0,4 + 0,1 × tjocklek) mm. Vid 3 mm är det upp till ±0,7 mm; skivan får alltså ligga mellan 2,3 och 3,7 mm.

Den som ritar ett spår eller ett fingerurtag på exakt 3,0 mm får därför, beroende på sats, ett förband som klämmer eller ett som glappar — från en identisk fil. Det är inget tillverkningsfel utan materialnormen.

Tre sätt att hantera det: mät den faktiska tjockleken på din skiva och rita efter den. Eller planera förband som tål avvikelse — skruvade i stället för fogade, eller med limspalt. Eller ta precisionsakryl, tillverkad med ±0,1 mm; för passningar som verkligen måste stämma är det den rakaste vägen.

Toleranskedjan

Varje fogställe för med sig glapp. Vid tapp och spår är det dubbelt så stort som skärspåret — vid 3 mm akryl alltså cirka 0,7 mm. Över fyra hörn summeras det till en låda som står synbart snett, trots att varje enskild del stämmer.

Alltså: antingen kompenserar du skärspåret i ritningen, eller så planerar du lim som fyller glappet. Båda tillsammans är robustast. Hur kompensationen fungerar räknemässigt står i artikeln om skärspåret.

Hur kommer locket av igen

En låda som är fingerskarvad och limmad runtom är stabil men slutgiltig. För allt med elektronik behöver du åtkomst. Tre vägar har visat sig fungera: locket skruvas, då behöver du gänginsatser eller limmade lister med hål — akryl håller inte själv en skuren gänga. Eller så läggs locket i och vilar på runtomgående lister. Eller så hålls lådan ihop av gängstänger som går genom alla skivor; den konstruktionen ser man ofta i förstärkare och nätaggregat.

I varje fall gäller: skruvpunkter hör hemma i ritningen innan fingrarna fördelas. I efterhand hamnar en borrning sällan där det fortfarande finns material.

Urtag för anslutningar

Don, brytare och displayer sitter nästan alltid i fram- eller baksidan. Ta måtten ur komponentens datablad, inte med skjutmått på ett prov — och tänk på att ett urtag blir större än ritat på grund av skärspåret. Vid runda don är det välkommet glapp, vid ett displayfönster syns det.

Ventilationsspår kostar mindre än varje annan kylning, men de kostar skärlängd och därmed pengar. Några få längre spår är billigare än många korta vid samma öppna yta.

Så går du till väga

1. Fastställ innermåttet — vad ska rymmas, med hur mycket luft.
2. Bestäm vilka väggar som går utanpå och vilka som går emellan.
3. Räkna igenom måttkedjan en gång helt och notera yttermåtten.
4. Fördela fingrarna, med en tapp i båda ändarna av varje kant.
5. Rita in urtag, borrningar och skruvpunkter.
6. Kompensera skärspåret och beställ ett enda hörnpar som provskärning innan hela lådan går.

Generatorer som utgångspunkt

För standardformer behöver du inte rita något för hand. Fria generatorer som boxes.py skapar fingerskarvade lådor inklusive urtag som färdig vektorfil, med inställbart skärspår. Vi hänvisar själva dit sedan år tillbaka när kunder frågar efter en utgångspunkt.

Två saker förblir ändå din uppgift: generatorns skärspårsvärde måste passa vårt material — för det finns en egen provskärningsgenerator. Och urtagen för dina konkreta komponenter ritar du sedan in själv.